Brass Tacks
Jag brukar inte skriva långa uppsattser om hur ett öl skummar. Den här gången kan det vara på sin plats att skriva lite om det . Om du tänker dig att du ska göra den perfekta marängen, då ska du ha ett smet som är så pass hård att du kan vända skålen upp och ner och det ska inte droppa från den. Jag tror att om det inte var öl glaset skulle det här skummet sitta som klistrat i botten. Jag tror inte jag har sett ett så stadigt skum någonsin.
Till ölet. Det är här en imperial stout och det märks. När man tjuvläser lite på etiketten så står det att det finns förutom de vanliga ingredienserna kaffe laktos och blåbär. Tyvärr har man varit lite för snål på blåbär så att dom finns inte någonstans och det tycker jag är synd. Det finns en fin sälta i all det finna kaffet och den mörkrostade chokladen och det gör att den får ytterligare en dimension.
Nu har jag väntat en stund för att se om blåbären kommer fram men bären lyser med sin frånvaro. Jag vet inte om det är en förlust eller inte Ölet är trevligt och smaken är ganska lång. Jag måste säga att det var en trevlig bekantskap.
Man ska nog inte dricka så många men som alltid när det gäller imperial stout så är det en perfekt sista öl innan man lämnar bygget för att krypa till kojs.
Lämna ett svar